Main menu:

Blogg

  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • augusti 2018
    M T O T F L S
    « Jun    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  

    V som i Vaccinering, Valdeltagande, Valkampanj eller Valrörelse, Vatten, Verklighet, Vilja, Vind för Våg, Vind och Våg, Visdom, Visioner, VR, Vuxenutbildning, Vuxnas ansvar, Våld, Vård, Vägnät, Välfärd, Väljare, Vänster, Värderingar och Väst. W som i Whistleblower och WWW

    Vaccinering eller inte, är frågan för en växande skara småbarnsföräldrar. Det finns ett mått av egoism hos vaccinvägrarna. Visst har man rätt att säga nej till vaccin – liksom till västerländsk medicin i allmänhet. Men förutom att man då riskerar sitt eget barns hälsa riskerar man också andra barns, eftersom det är med vacciners hjälp man mer eller mindre har kunnat utrota vissa livsfarliga barn- och andra sjukdomar, och ju fler vaccinvägrarna blir desto mer ökar risken för att sjukdomarna återvänder. Jag har låtit mina barn vaccineras, och rekommenderar det för andra.

    Valdeltagandet skrev jag egentligen om under S som i Soffliggare. Jag är väl medveten om att mitt parti SFP gynnas av ett lågt valdeltagande, eftersom de svenska väljarna brukar rösta aktivare. Men trots det säger jag, på båda nationalspråken: gå och rösta – äänestäkää!

    Valkampanj eller Valrörelse? I Finland använder vi oftast den förra termen, i Sverige för det mesta den senare. Men vi avser ju samma sak.

    Vatten skrev jag om under D som i dricksvatten, men kan tillägga att sötvatten är en naturresurs om vilken det sagts att det kommer att utkämpas krig om det såsom hittills kring oljan. I Finland kan vi skatta oss lyckliga, men måste värna om både grundvattnets och insjövattnets kvalitet.

    Verkligheten är inte alla politiker riktigt förankrade i. Ett klassiskt exempel var då Olof Palme i tiderna blev chockad över mjölkpriset, som han medgav att han inte hade haft en aaaning om. Men det finns mycket allvarligare saker vissa politiker inte alltid tycks ha någon aaaning om: t.ex. hur åldringar i värsta fall behandlas på institutioner, hur omöjligt det kan vara för en lärare att hålla ordning på en alltför stor skolklass eller hur svårt det är att klara sig på ett utkomststöd på 500 euro i månaden. Politiker borde tvingas studera detta verkliga liv på nära håll t.ex. en dag i månaden eller en vecka per år. Särskilt yngre politiker verkar veta ganska lite, som då den samlingspartistiska social- och hälsovårdsministern antog att det inte finns så många som måste leva på en lön på under 2100 euro…

    Vilja måste man ha i politiken, och en ganska stark vilja dessutom. Annars blir det till ingenting.

    Vind för Våg får ingen lämnas. Filosofin ”var och en är sin egen lyckas smed”, som så bokstavligt tillämpas i ett land som USA, är rena giftet för allt vad samhällsgemenskap heter. Det är klart att var och en formar sitt liv, men alltid inom givna ramar, som bl.a. föräldrar, skola, arbetsgivare och hela samhället skapar. Bara om samhället kan skapa jämlika sociala, ekonomiska och utbildningsmässiga förutsättningar för alla, har alla smeder samma möjlighet att skapa sin egen lycka. Vi är alltjämt långt därifrån.

    Vind och Våg kan däremot svängas också till något positivt. Och lägger man till solen och bioenergin har vi en hel palett av garanterat förnybara energikällor! Vindmöllorna håller redan på att etablera sig. Särskilt väl passar de dels på kullar, berg och fjäll, dels på utvalda ställen i skärgården. Solpaneler vinner också terräng hela tiden, och jag har lekt med tanken att de kunde vara obligatorisk på sådana tak på nya byggnader som vetter mot söder. Vågkraften befinner sig mer på försöksstadiet i vårt land, men också den kommer att behövas. Bioenergin i dess olika former verkar däremot ha vind (!) i seglen. Ju större andel av vår energiförsörjning vi särskilt lokalt men också riksomfattande kan uppnå med dessa förnybara energiformer, desto bättre. Det fina är att var och en kan bidra med åtminstone solpaneler!  Men vi är långt ifrån att kunna ersätta kärnkraften eller ens fossila bränslen för att tillfredsställa hela samhällets behov. Då är torv och naturgas bättre än olja och kol.

    Visdom krävs av politiker, och då talar vi inte om intelligens som sådan, utan om den livsvisdom erfarenheten ger.

    Visioner bör man också helst ha, och det är sådana jag åtminstone delvis har försökt beskriva här. Jag minns en tv-intervju med SFP-veteranen Grels Teir som tänkte ställa upp i ett partiordförandeval och på frågan vilka visioner han har bestämt bestred att han skulle ha sådana. Han måste i hastigheten ha förväxlat visioner med illusioner…  

    VR har blivit något av en svordom när tågen är försenade. Och det är klart: en äktfinsk svordom ska ju börja på V och innehålla ett kraftfullt R, så vad är effektivare än VeeÄrrr? Vi måste ändå minnas att en stor del av fjärrtågens förseningar inte är VR:s fel, utan beror på bristerna i vårt järnvägsnät som banverket och i sista hand regering och riksdag med sina otillräckliga budgetanslag ansvarar för. Många banavsnitt är i dåligt skick, och så är ju stora delar av nätet enkelspårigt, med bara vissa utvalda ställen där tåg kan mötas. Även en liten försening multiplicerar sig lätt. Bangården på Helsingfors centralstation är ett särskilt problem. För några veckor sedan rev ett söndrigt lok ner en elledning på bangården, varpå hela trafiken i huvudstadsregionen stannade. I väntan på Centrumslingan, som likt Ringbanan via flygplatsen ska tillåta tåg att cirkulera i stället för att vända, borde datasystemet förnyas. Nu står en del spår tomma eftersom systemet som försöker optimera kapaciteten inte är effektivt nog. Huvudstadsregionens närtrafik kommer att konkurrensutsättas om några år, enligt principen allt på ett bräde, och redan nu har VR för att klara sig i konkurrensen slimmat sin organisation och sänkt sitt pris. För passagerarna blir det ingen skillnad om en ny operatör tar över: tågen är de samma (de nya ägs inte av VR) och biljettpriserna är ju i varje händelse enhetliga. Jag är inte säker på att fjärrtrafiken bör konkurrensutsättas i den formen att vi sedan skulle tvingas välja mellan t.ex. röda, blå och gröna tåg med olika biljetter. Och på tal om VR och bannätet: Vi ska INTE bygga en snabbjärnväg från Esbo över Lojo till Salo, som ju skulle löpa parallellt med motorvägen och inte spara många minuter, utan i stället förbättra kustbanan som tryggar förbindelserna också till västra Nyland!

    Vuxenutbildning kommer ingen i framtiden undan. I takt med att samhället blir alltmer komplicerat och branscher och yrken försvinner och ersätts med nya kommer alla att behöva fortbildning i det egna yrket, vidareutbildning för mer avancerade arbetsuppgifter eller rentav omskolning till ett helt annat yrke. Och så ska vi inte glömma den allmänbildande vuxenutbildning arbetar- och medborgarinstituten, folkhögskolorna och sommaruniversiteten står för. Själv har jag föresatt mig att senast som pensionär lära mig minst ett språk till, utöver de fyra–fem jag nu kan kommunicera på.

    Vuxnas ansvar för barn och unga kan inte nog betonas. Vi är rollmodeller, som föräldrar, lärare, i trafiken, med vårt uppträdande mot andra människor, med våra attityder, med vårt språkbruk, ja med allt. Särskilt viktigt är ett friktionsfritt samarbete mellan hem och skola. Det mesta är inget man lagstiftningsvägen kan fixa, det måste medborgarna själva ta ansvar för.

    Våld är oacceptabelt i alla dess former: på skolgården, inom familjen, som metod för att driva politik, stater emellan, ja överallt. Dessvärre har mänskligheten här en lång väg att vandra …

    Vård har jag skrivit om under åtminstone Hemvård, Hemsjukvård, Hälsa och Socialvård, och återkommer till Äldrevården.

    Vägnätet börjar vara ganska väl utbyggt i vårt land, och det gäller att hålla det i skick i stället för att satsa på nya, dyra vägprojekt. Det är alldeles tillräckligt utmanande. Se också under M som i Motorvägar!

    Välfärden måste skapas innan den fördelas, brukar det heta. Visst, vi måste först skapa ekonomiskt mervärde och inte minst exportintäkter. Men man kan inte skjuta problemen med fördelningen framför sig med motiveringen att vi inte nu skulle ha välfärd att fördela. Det har vi.

    Väljarna har makten över riksdagen åtminstone en gång vart fjärde år. En klok väljare utnyttjar den makten, en dum låter bli.

    Vänster har jag aldrig varit, inte ens i min omognaste ungdom. Höger vill jag inte heller bli. Därför står jag tryggt i den politiska mitten. Jo, jag vet att jag skrev det samma under H som i Höger, men repetition är all in- och utlärnings moder. Och om man inte likt Nalle Wahlroos eller Winston Churchill har varit vänster i sin ungdom, behöver man inte heller kompensera genom att bli höger på äldre dagar…

    Värderingar klarar man sig inte utan i livet, de må sedan vara religiösa eller etiska. Alla människors lika värde är en sådan central värdering som alla religioner och filosofier omfattar. Men inte alla politiska ideologier, och där ligger skillnaden.

    Väst har Finland alltid tillhört, kulturellt, religiöst och politiskt, tack vare att vi i 800 år var en del av Sverige. Drygt ett sekel under ryskt herravälde lyckades aldrig göra oss till östeuropéer och EU-medlemskapet blev det slutgiltiga, officiella sigillet på vår tillhörighet. Vi behöver inte t.ex. bli Natomedlemmar för att för omvärlden bevisa var vi hör hemma. En annan sak är att vi i västs östra utkanter är lyckliga nog att kulturellt men också ekonomiskt kunna ösa vatten ur två brunnar. Politiskt har vi också som militärt icke-allierad en intressant position som vi kan utnyttja.

    Whistleblower skrev jag om under U som i Undersökande journalistik. Här ännu Wikipedias definition:  Visselblåsare eller visslare, av engelskans whistleblower (ordagrant visselpipsblåsare), är en person som läcker information, oftast till massmedia, i syfte att avslöja oegentligheter som förekommer inom personens organisation. Visselblåsare har exempelvis avslöjat korruption, vapensmuggling, staters avlyssning och åsiktsregistrering av den egna befolkningen, militärers mord på civila, miljöbrott och brister i omvårdnad och patientsäkerhet. Visselblåsare har ofta drabbats av kännbara konsekvenser genom att åtalas för exempelvis spionage, förtal eller – om beskyllningen är riktad mot den egna arbetsgivaren – att bli avskedad eller omplacerad. Begreppet kommer från att engelska poliser, för att påkalla kollegors och allmänhetens uppmärksamhet om pågående brott, en gång i tiden använde sig av visselpipor.

    WWW möjliggör en billig, ja gratis kampanjmetod som denna. Jag skriver själv, sätter själv in texten i bloggen, sätter ut länkar på Facebook (och snart också i tidningsannonsering) – och hoppas att någon läser… Visst har internet ökat yttrandefriheten, men dessvärre också missbruket av den. Jag hoppas att jag hör till brukarna, inte missbrukarna.