Main menu:

Blogg

  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • januari 2018
    M T O T F L S
    « Dec    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  

    Valfriheten kan både hjälpa och stjälpa svenskan

    Valfrihet i vården stärker också möjligheterna att få svensk service, betonades det då den av professor Mats Brommels ledda arbetsgruppen överlämnade sin delrapport i förra veckan.

    Visst är det åtminstone vid första anblicken så. Om ”pengarna följer patienten” är det ju bara att beställa sin läkartid i den privata sektorn, som åtminstone i våra tvåspråkiga kustområden i allmänhet kan erbjuda svensk betjäning.

    Men det gäller att analysera situationen lite djupare än så, börjande med vilka samhällsgrupper som nu anlitar vilken service. Lite förenklat är läget detta:

    De som är i arbetslivet har sin arbetsplatshälsovård – i allmänhet hos företag inom den privata vårdsektorn. Skolelever har sin skolhälsovård, och högskolestuderande sin studenthälsovård.

    Som klienter i den offentliga bashälsovården återstår därmed närmast de yngsta barnen, många yrkesstuderande, hemmajobbande föräldrar, arbetslösa och så pensionärerna. Om de inte har en privat sjukförsäkring, förstås, eller annars råd att betala för privat vård.

    I och för sig vore det förstås rättvist om också dessa grupper skulle garanteras valfrihet mellan privat och offentlig vård, utan tilläggskostnader. Men vilken blir konsekvensen för den språkliga servicens del?

    Jo, om den privata sektorn allmänt taget har större förutsättningar än den offentliga att alltid garantera vård på svenska, väljer många svenskspråkiga lätt denna privata vård. Och vilken blir konsekvensen av det?

    Logiskt nog att allt färre svenskspråkiga väljer den offentliga vården, vilket minskar behovet av offentlig vård på svenska. Nå, det är väl inget problem om en gång den privata sektorn kan erbjuda sådan?

    Jo, det kan minsann bli ett problem. Rent principiellt är det förstås illa nog om vi inte i detta tvåspråkiga land längre kan erbjuda medborgarna offentliga tjänster på deras modersmål. Men även om vi bortser från den principiella aspekten återstår ett konkret, praktiskt problem.

    Det kommer nämligen alltid att finnas de som av olika orsaker är hänvisade till den offentliga vården. En sådan orsak kan framför allt vara boningsorten. Det är osannolikt att de oftast stora företagen på den privata vårdmarknaden kommer att kunna erbjuda service i skärgården, i glesbygderna, på landsbygden eller ens i alla mindre tätorter.

    En annan orsak kan vara det som kunde kallas bristande kapacitet att välja den kanske mer komplicerade vägen att ta reda på vilka privata tjänster som erbjuds inom rimligt avstånd – i stället för att ringa och sedan ta sig till den invanda kommunala hälsocentralen.

    Då  vi nu har en stor A-grupp (som i Arbetshälsovård), en begränsad P-grupp (de som har råd med Privat vård)  och en stor O-grupp (Offentlig vård), kan vi få en fortsatt A-grupp, en växande P-grupp och så en krympande O-grupp. Tror någon att den sistnämnda gruppen sedan kan få vård på andra språk än majoritetens?

    Den omedelbara effekten av valfrihet som en metod att få vård på svenska kan alltså vara positiv. Men effekten på lite längre sikt kan bli desto mer negativ.

    (Först publicerad 21.3.2016 i Torgbloggen på kommunförbundets webbsida kommuntorget.fi)