Main menu:

Blogg

  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • april 2018
    M T O T F L S
    « Mar    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  

    Varning för maktpartier

    President Dimitrij Medvedevs och premiärminister Vladimir Putins parti Det förenade Ryssland kallas populärt ”maktpartiet”. Orsaken är uppenbar, och bekräftades kanske allra bäst då Medvedev först nominerade sin företrädare Putin till sin efterträdarkandidat, varpå Putin nominerade sin efterträdare och blivande företrädare Medvedev till sin …

    I Finland har vi lyckligtvis inget sådant maktparti. Men vi har nog under olika skeden av vår självständighetshistoria haft partier som har dominerat vårt politiska liv till den grad att de kunde kallas ”statsbärande”. Två partier framför andra har haft äran att bära den manteln: Agrarförbundet/Centern och Socialdemokraterna.


    En hundraprocentig korrelation till innehavet av presidentposten finns inte, men nog ett visst samband.

    Sålunda var agrarerna/Centern vår mesta statsbärare under stora delar av president Urho Kekkonens långa maktperiod, även om sossarna tog över redan mot slutet av den, med Kalevi Sorsas fyra regeringar från 1972 framåt.

    Sossarnas maktdominans under våra tre senaste – socialdemokratiska – presidenter bröts tidvis då Centern var vårt största parti åren 1991–95 och 2003–2011, och under två av de tre riksdagsperioderna rentav ledde borgerliga regeringar.

    Men dessa år är undantag från det samband som tycks finnas mellan politisk dominans och innehav av presidentposten.


    Om drygt tre veckor väljer Finland en ny president. Socialdemokraternas 30 år långa, obrutna perod som presidentparti ser obönhörligen ut att gå mot sitt slut. På borgerligt håll gläder sig många åt detta, helt oberoende av att SDP:s kandidat i detta val inte är någon utpräglad vänsterman.

    I stället pekar galluparna mot att nästa president kommer från Samlingspartiet, som redan är vårt största riksdagsparti och färskt statsministerparti. Frågan är alltså om det är Saml:s tur att ta över som vårt mesta statsbärande parti. Är det hälsosamt för demokratin att ett enda parti än en gång blir så dominerande?


    Men hur undvika att något parti får en sådan ställning? Ja, egentligen finns det en lika enkel som genial lösning: att välja en president som inte representerar något parti som riskerar att bli ett dominerande ”maktparti”. Eller i klartext: att välja en president från ett parti som inte riskerar att bli störst eller statsministerparti eller dominerande.

    Så länge presidenten hade inrikespolitisk makt kunde det kanske ibland vara även till fördel att presidenten hade god hand särskilt med ett av de stora partierna. Men den tiden är förbi. Nu vore det snarare till fördel att sprida på makten i statstoppen och välja en president som inte kommer från något av de stora partierna.

    Tre av våra presidenter har framgångsrikt representerat den här kategorin: K.J. Ståhlberg, Risto Ryti och Carl Gustaf Mannerheim. Dags att foga ett fjärde namn till den raden, i maktspridningens, mångfaldens och demokratins namn.

    (Först publicerad i Hufvudstadsbladet 29.12.2011)

    Kommentera / Kommentit

    Login