Main menu:

Blogg

  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • maj 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011

  • oktober 2018
    M T O T F L S
    « Sep    
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    293031  

    Wo man Bücher verbrennt…

    Ju mer jag funderar på sannfinnarnas valprogramtes om stöd för den ”nationella” kulturen och deras aversion mot ”postmodern” konst, desto mer orolig blir jag.

    Nej, inte förstår jag mig heller på all nutidskonst. Jag har satt min fot i Kiasma bara en enda gång, på en mottagning i samband med någon internationell konferens, minns inte längre vilken. Kiasmas sortiment är inte min tekopp, om jag översätter ett känt engelskt uttryck.

    Visst har jag många gånger funderat på att det vid sidan av en del ”tavlor”, ”skulpturer” och inte minst ”installationer” borde finnas en skylt som upplyser om att detta är konst, inte daghemsklotter, kvarglömda tegelstenar eller skrot.

    Men att jag raljerar så här betyder ju på inga villkor att jag skulle anse att samhället inte ska kunna uppmuntra även till konstskapande som just jag inte förstår mig på – för tillkortakommandet är mitt, inte nutidskonstens.

    Inte utövar jag någon idrott heller, men anser ändå att samhället bör uppmuntra till idrottsutövning genom att stöda idrottsföreningar.

    Men för att återgå till konsten. Jag råkar vara en stor beundrare av Vincent van Gogh, som på sin livstid i slutet av 1800-talet var lika omstridd som många av dagens postmoderna konstnärer. Han lyckades under sin livstid sälja en enda tavla (enligt en del källor två).

    van Gogh hade nog blivit utan stipendier i sannfinnarnas värld. Inte för att van Gogh fick stipendier i 1880-talets Frankrike, men det fick ingen annan heller. Han fick understöld av sin bror, konsthandlaren Theo. Samhället har utvecklats sedan dess.

    ”Das war ein Vorspiel nur, wo man Bücher verbrennt, verbrennt man auch am Ende Menschen.” Så skrev den tyske författaren Heinrich Heine – 1820.Drygt hundra år senare blev han bokstavligen sannspådd. Nazisterna brände redan tidigt förhatliga böcker på offentliga bokbål, och förstörde också en del lika förhatliga konstverk. Resten är historia.

    Nu säger jag inte att Soini är nazist. Men det finns i hans program skrämmande element som gör att man osökt drar historiska paralleller. Spåren borde förskräcka.

    Kommentera / Kommentit

    Login